Längtan efter mitt cariad.

Sista dagarna på semestern i Sverige och allt jag vill är bara att komma hem. "Hem" är Cardiff. Det är ju hur fint som helst att få betald semester och bli bortskämd av mamma med hemmalagad mat och träffa kompisar och cykla på den gamla cykeln, men längan till Cardiff ligger som ett täcke över allt det där. Jag har skrivit många mail till tjejerna på jobbet och frågat om det senaste skvallret. Jag har suttit på Facebook och chattat. Jag sätter in mitt brittiska SIM-kort i telefonen varannan dag för att se om jag fått sms. Jag blev oförklarligt svartsjuk när huskompisarna hade bokat in en husfest utan att fråga mig. Det är ju ingen semester! Det är ju störtlöjligt. Jag är störtlöjlig. Men det är ju där jag har mitt liv. Vem hade kunnat ana att det skulle bli så här? Nu är det helt alldeles jätte säkert kört för alltid. En Cardiff-brud.