tisdag 18 december 2007
fredag 7 december 2007
Saker som stor mig med Brittania:
Hurra for listor!
- Att de har separata kranar for varmt och kallt vatten pa manga stallen. Tank om man vill ha ljummet vatten? Crejsy.
- Att bankomaterna piper nar man far tillbaka bankomatkortet. Antagligen utformat for att man inte ska glomma sitt kort i automaten, men det ar skitstorigt for det borjar pipa innan kortet ens kommit ut en millimeter.
- Onodigt hog volym vid overgagsstallena nar det blir gront. Det later som nar nagan snor nagat pa H&M och gar igenom larmgrejen vid dorrarna. Skithogt! En gang blev jag radd och hoppade till.
- Att det standigt finns folk pa shoppinggatorna som ska fa en att ge till valgorenhet. Fadderbarn, svaltande barn, Greenpeace, Mind, jag vill bestamma sjalv nar jag ska ge mina pengar till behovande och inte behova forklara mig varje gang jag ska pa stan. Get off! Plus att de ar ackligt hurtiga och spexiga.
- Overdriven anvandning av artighetsfraser. Ja for det mesta ar det faktiskt valdigt trevligt, men det gar till overdrift ibland. Som nar en kille jag jobbade med gick in genom en dorr som jag stod bredvid, tittade pa mig och sa "Sorry", och gick vidare. VARFOR? Varfor be om ursakt for att man kommer in i ett rum?! Han fattade nog inte hur sjukt det ar egentligen. Samma scenario har hant ett par ganger till efter detta och ar alltid lika roligt.
- Det konstanta the-drickandet. Jag dricker inte the. Jag kanner inget behov av att borja. Anda blir jag fragad ungefar 57 ganger om dagen om jag vill ha the, och far chockade blickar nar jag tackar nej. Jag trodde the-besattheten var en myt, men det verkar inte sa.
- Byggarbetare som ropar efter en pa gatan. Kommentarer som en 13-arig pojke skulle falla borde inte komma ur en 43-arig mans mun till frammande kvinnor pa gatan. Det ar inte acceptabelt. Det ar inte olikt man som tutar eller ropar efter tjejer nar de kor forbi dem pa gatan. Vad tror de? Att man ska springa efter och saga "JA LAT OSS HA SAMLAG NU!"?
- Fulaste juldekorationerna i varlden. Tacky ar ordet. Och allt blinkar! Storiga javla stora tomtar, stjarnor och walesiska flaggor over hela sidan av slottet, vad tankter de pa? Lampor i alla regnbagens farger, blinkandes pa en sned julgran mitt i stan. Nej. Sluta. Det ger mig inte julstamning, det gor att jag vill ge hela staden stromavbrott.
Kanske kommer jag ge en lista pa saker jag gillar med det har stallet, jag vet inte. Det ar roligare att vara irriterad, tycker ni inte?
PS: Jag ville satta regnet pa listan efter gardagens stormregnvader, men det kandes lite for uppenbart nar jag redan hade the med, sa ni slipper det. Men regnet stor mig, det maste jag erkanna. Fast anda, hellre regn an snoslask och is.
- Att de har separata kranar for varmt och kallt vatten pa manga stallen. Tank om man vill ha ljummet vatten? Crejsy.
- Att bankomaterna piper nar man far tillbaka bankomatkortet. Antagligen utformat for att man inte ska glomma sitt kort i automaten, men det ar skitstorigt for det borjar pipa innan kortet ens kommit ut en millimeter.
- Onodigt hog volym vid overgagsstallena nar det blir gront. Det later som nar nagan snor nagat pa H&M och gar igenom larmgrejen vid dorrarna. Skithogt! En gang blev jag radd och hoppade till.
- Att det standigt finns folk pa shoppinggatorna som ska fa en att ge till valgorenhet. Fadderbarn, svaltande barn, Greenpeace, Mind, jag vill bestamma sjalv nar jag ska ge mina pengar till behovande och inte behova forklara mig varje gang jag ska pa stan. Get off! Plus att de ar ackligt hurtiga och spexiga.
- Overdriven anvandning av artighetsfraser. Ja for det mesta ar det faktiskt valdigt trevligt, men det gar till overdrift ibland. Som nar en kille jag jobbade med gick in genom en dorr som jag stod bredvid, tittade pa mig och sa "Sorry", och gick vidare. VARFOR? Varfor be om ursakt for att man kommer in i ett rum?! Han fattade nog inte hur sjukt det ar egentligen. Samma scenario har hant ett par ganger till efter detta och ar alltid lika roligt.
- Det konstanta the-drickandet. Jag dricker inte the. Jag kanner inget behov av att borja. Anda blir jag fragad ungefar 57 ganger om dagen om jag vill ha the, och far chockade blickar nar jag tackar nej. Jag trodde the-besattheten var en myt, men det verkar inte sa.
- Byggarbetare som ropar efter en pa gatan. Kommentarer som en 13-arig pojke skulle falla borde inte komma ur en 43-arig mans mun till frammande kvinnor pa gatan. Det ar inte acceptabelt. Det ar inte olikt man som tutar eller ropar efter tjejer nar de kor forbi dem pa gatan. Vad tror de? Att man ska springa efter och saga "JA LAT OSS HA SAMLAG NU!"?
- Fulaste juldekorationerna i varlden. Tacky ar ordet. Och allt blinkar! Storiga javla stora tomtar, stjarnor och walesiska flaggor over hela sidan av slottet, vad tankter de pa? Lampor i alla regnbagens farger, blinkandes pa en sned julgran mitt i stan. Nej. Sluta. Det ger mig inte julstamning, det gor att jag vill ge hela staden stromavbrott.
Kanske kommer jag ge en lista pa saker jag gillar med det har stallet, jag vet inte. Det ar roligare att vara irriterad, tycker ni inte?
PS: Jag ville satta regnet pa listan efter gardagens stormregnvader, men det kandes lite for uppenbart nar jag redan hade the med, sa ni slipper det. Men regnet stor mig, det maste jag erkanna. Fast anda, hellre regn an snoslask och is.
måndag 26 november 2007
Gas = prutt.
Mandag runt lunch far jag det har sms:et fran Fergal:
Opened a gas bill yesterday for 555 pounds from august to mid november. When I checked the meter, from the bill is from on the 14th of november to last night the meter has gone up over a thousand units, thats nearly 250 quid in ten days! Wish I stayed in bed this morning!
Extra info:
250 British pounds = 3 241.42296 Swedish kronor
Finemang.
_____________________________
Uppdatering: Ingen fara pa taket! Rakningen var fel. Alla inblandade kan nu andas ut. Tack.
Opened a gas bill yesterday for 555 pounds from august to mid november. When I checked the meter, from the bill is from on the 14th of november to last night the meter has gone up over a thousand units, thats nearly 250 quid in ten days! Wish I stayed in bed this morning!
Extra info:
250 British pounds = 3 241.42296 Swedish kronor
Finemang.
_____________________________
Uppdatering: Ingen fara pa taket! Rakningen var fel. Alla inblandade kan nu andas ut. Tack.
fredag 23 november 2007
Intake & Assessment.
Jag har jobbat pa mitt jobb i tva veckor nu. Tror jag. I alla fall. Jag jobbar pa ett kontor for Socialen, Childrens Services. Jag vet inte vad det heter pa svenska och orkar inte bry mig. Jag borjar bli en san dar helt stort jobbig person som flyttat utomlands och inte kan prata svenska ordentligt langre. Ge mig till jul sa kommer jag hem och later som Victora Silvstedt. Det blir kul! Ni kan alla mobba mig.
Anyway (gjordet igen!)... jag jobbar pa ett stalle som har fem namn typ. Det ar Social Services, Childrens services (om barn, alltsa), Intake & Assessment (vilket betyder att nya fall kommer in hit och undersoks, innan de antingen stangs eller ges till nagan annan avdelning), Global Link (kontorshuset jag jobbar i), for Cardiff Council (kommunen, typ). Sa dar har ni det. Jag fixar med posten, ser till att kopiatorer och skrivare har tillrackligt med papper, shreddar (finns det ens ett ord for det pa svenska?) massa viktiga och hemliga papper och... svarar i telefon! Det gor jag. Folk ringer fran polisen, skolor eller privat for att saga att ett barn far illa och undrar om nagan av socialarbetarna kan kolla upp det. Ibland berattar de hemska saker. Jag kopplari vanliga fall bara vidare samtalen till en socialarbetare, men de tror ibland att jag ar det och borjar beratta innan jag hinner avbryta dem. Och sa fixar jag med arkiven, och borjar man lasa dar kan man bli knapp pa allt hemskt som star att lasa. Stackars barnen!
Det ar okej forutom att det tar cirka 50 minuter att komma till och fran jobbet. Jag far aka tva bussar. Och ibland har jag inget att gora, och da ar det trist. Jag far inte ga ut pa internet pa jobbtid, sa jag far latsas att jag har nat att gora tills nagat hander. Men det ar okej. Folket ar trevliga och det ar inte stressigt, jag behover inte jobba natter, och jag far inte ol eller mat spilld over mig. Eller blir nypt i rumpan, som pa mitt forra jobb. Sa vem ar jag att klaga? Intake & Assessment. Childrens Services. It's all good. (Fast det finns INGA snyggingar pa min avdelning alls!)
Anyway (gjordet igen!)... jag jobbar pa ett stalle som har fem namn typ. Det ar Social Services, Childrens services (om barn, alltsa), Intake & Assessment (vilket betyder att nya fall kommer in hit och undersoks, innan de antingen stangs eller ges till nagan annan avdelning), Global Link (kontorshuset jag jobbar i), for Cardiff Council (kommunen, typ). Sa dar har ni det. Jag fixar med posten, ser till att kopiatorer och skrivare har tillrackligt med papper, shreddar (finns det ens ett ord for det pa svenska?) massa viktiga och hemliga papper och... svarar i telefon! Det gor jag. Folk ringer fran polisen, skolor eller privat for att saga att ett barn far illa och undrar om nagan av socialarbetarna kan kolla upp det. Ibland berattar de hemska saker. Jag kopplari vanliga fall bara vidare samtalen till en socialarbetare, men de tror ibland att jag ar det och borjar beratta innan jag hinner avbryta dem. Och sa fixar jag med arkiven, och borjar man lasa dar kan man bli knapp pa allt hemskt som star att lasa. Stackars barnen!
Det ar okej forutom att det tar cirka 50 minuter att komma till och fran jobbet. Jag far aka tva bussar. Och ibland har jag inget att gora, och da ar det trist. Jag far inte ga ut pa internet pa jobbtid, sa jag far latsas att jag har nat att gora tills nagat hander. Men det ar okej. Folket ar trevliga och det ar inte stressigt, jag behover inte jobba natter, och jag far inte ol eller mat spilld over mig. Eller blir nypt i rumpan, som pa mitt forra jobb. Sa vem ar jag att klaga? Intake & Assessment. Childrens Services. It's all good. (Fast det finns INGA snyggingar pa min avdelning alls!)
fredag 16 november 2007
Perfa.
Det basta just nu ar att komma hem och hitta Fergal pa soffan med Leonard Cohen pa skivspelaren och en kall ol i kylen. Gora lite cous cous och planera helgen. Diskutera film och musik och konstiga arbetskamrater och hans forkylning som blivit varre igen. Jag kunde nog inte vara nojdare nar vi hojer Iggy Pop till partyvolym och gar in pa varsitt rum och piffar till oss for kvallens galej. Sen gar vi at olika hall nedfor gatan ut i Cardiff-natten for att motas upp i morgontimman med trotta fotter men latta hjartan och varat lilla gemensamma hem pa Marlborough Road. Det spelar ingen roll att vaggarna i mitt sovrum ar iskallt bla och att spisen ar lite acklig, for jag har varldens basta huskompis och det gor allt annat vart.
måndag 12 november 2007
Roomies.
Idag fick jag ett Facebook-meddelande pa jobbet fran Fergal som sa att han skulle bjuda pa middag. Man kan saga att jag ar ganska nojd for tillfallet. Varldens basta roomie!
söndag 11 november 2007
Nytt hus.
Jag har flyttat in i ett nytt hus. Jag bor numera med Fergal pa Marlborough Road 32A i Cardiff. Lagenheten har tva sovrum, ett stort vardagsrum, ett kok och ett badrum, samt en baksida som ar stor men inte sa kul. Spelar mindre roll anda pa vintern. I vardagsrummet finns dator med internet, en teve men inga kanaler, en DVD, en stereo, tva soffor, och en massa LP och CD-skivor och bocker overallt. Toan har en silverglittrig sits. Fran mitt sovrum hor man grannen ovanpa spela skitmusik och titta pa amerikansk wrestling pa tv. Igar skrev jag kontrakt till slutet av juni. 150 pund i hyra, 50 pund i skatt, plus rakningar for gas, vatten och el varje manad. Harliga tider va! Jag ar sjukt pank for tillfallet.
onsdag 7 november 2007
Fergal.
Jag har hittat en lagenhet med kanske den mest perfekta rumskompisen. Jag hoppas allt gar vagen med papper och pengar som ska betalas till maklare och sant. I sa fall flyttar jag in pa torsdag! Vi sags idag och diskuterade hur det hela skulle ga till. Med att bo ihop, menar jag. Vi kom fram till foljande:
Saker jag och Fergal (sjukt konstigt namn, han ar irlandsk) har gemensamt:
- Vi ar lata
- Vi gillar katter bast
- Vi stadar nar det kanns som att det behovs
- Vi jobbar med jobb vi inte gillar men gor anda for att fa pengar
- Vi gillar att ga ut pa helgen, till samma stallen
- Vi blir farligt knappa nar vi dricker
- Vi skulle vilja laga god mat, men ar for lata
- Vi dricker inte the eller kaffe
- Vi roker inte
- Vi knarkar inte
- Vi tycker om att lyssna pa musik (pa hog volym innan utgang), se pa bra teveserier eller filmer, och ar lite for mycket internet och facebook-beroende
- Vi ar uppvuxna med troende foraldrar, men ar sjalva inte troende
- Vi gillar julen ratt skarpt
- Vi ar inte fran Cardiff
- Vi tycker bada att morgnar ar lika med doden
- Vi gillar att ga ut pa helgen
- Vi har inget emot ifall folk halsar pa och bor i huset ett litet tag
- Vi tanker bada att det har kan bli mycket bra, men att man inte borde fa for hoga forvantningar
Alltsa det ar for mycket att namna. Det ar lite sjukt.
Saker vi ar olika pa:
- Jag ar klumpig och har ofta sonder saker, det har/ar inte han
- Han spelar i ett band, jag kan inte spela nat
- Han ar vegetarian, jag ater kott
- Hans foraldrar ar katoliker, min protestant
- Jag kan laga lite mer mat an honom
Kanske torsdag. Stora grejer!!
Saker jag och Fergal (sjukt konstigt namn, han ar irlandsk) har gemensamt:
- Vi ar lata
- Vi gillar katter bast
- Vi stadar nar det kanns som att det behovs
- Vi jobbar med jobb vi inte gillar men gor anda for att fa pengar
- Vi gillar att ga ut pa helgen, till samma stallen
- Vi blir farligt knappa nar vi dricker
- Vi skulle vilja laga god mat, men ar for lata
- Vi dricker inte the eller kaffe
- Vi roker inte
- Vi knarkar inte
- Vi tycker om att lyssna pa musik (pa hog volym innan utgang), se pa bra teveserier eller filmer, och ar lite for mycket internet och facebook-beroende
- Vi ar uppvuxna med troende foraldrar, men ar sjalva inte troende
- Vi gillar julen ratt skarpt
- Vi ar inte fran Cardiff
- Vi tycker bada att morgnar ar lika med doden
- Vi gillar att ga ut pa helgen
- Vi har inget emot ifall folk halsar pa och bor i huset ett litet tag
- Vi tanker bada att det har kan bli mycket bra, men att man inte borde fa for hoga forvantningar
Alltsa det ar for mycket att namna. Det ar lite sjukt.
Saker vi ar olika pa:
- Jag ar klumpig och har ofta sonder saker, det har/ar inte han
- Han spelar i ett band, jag kan inte spela nat
- Han ar vegetarian, jag ater kott
- Hans foraldrar ar katoliker, min protestant
- Jag kan laga lite mer mat an honom
Kanske torsdag. Stora grejer!!
tisdag 6 november 2007
Nu maste jag ga till the ty bach (toan).
Pa mitt nya jobb ska jag svara telefonen pa walesiska.
God morgon = Bore Da
God eftermiddag = Prynhawn Da
Detta ar nog det forsta jag lar mig pa walesiska som inte ar en stad, gata eller ordet toalett. Framsteg peoples!
Framsteg gors aven i lagenhetssokandet. Jag har tittat pa fyra. Grejen har ar att det ar jattedyrt att bo sjalv, sa jag maste traffa mina potentiella rumskompisar samtidigt som jag tittar pa lagenhet. Nar man traffar dessa manniskor i behov av pengar, med ett extra rum, maste man forsoka hitta personer med en perfekt balans av renlighet. For renligt blir jobbigt tvangsmassigt, som att man maste diska precis efter att nagat blivit smutsigt. For lite renlighet betyder att leva i sopor. En annan kategori ar sociala skills vs. privatliv. Man vill kunna sitta i vardagsrummet en sondag och kaka pizza och se pa Scrubs och snacka skit med nagan som ar trevlig, dela mjolken utan problem osv, men samtidigt inte ha nagan som stor en nar man ligger och laser i sitt rum. Ni forstar kanske varfor det ar lite krangligt att hitta denna/dessa personer. Borde kanske inte vara for svart, men folk ar freaks, FREAKS I tell you!
God morgon = Bore Da
God eftermiddag = Prynhawn Da
Detta ar nog det forsta jag lar mig pa walesiska som inte ar en stad, gata eller ordet toalett. Framsteg peoples!
Framsteg gors aven i lagenhetssokandet. Jag har tittat pa fyra. Grejen har ar att det ar jattedyrt att bo sjalv, sa jag maste traffa mina potentiella rumskompisar samtidigt som jag tittar pa lagenhet. Nar man traffar dessa manniskor i behov av pengar, med ett extra rum, maste man forsoka hitta personer med en perfekt balans av renlighet. For renligt blir jobbigt tvangsmassigt, som att man maste diska precis efter att nagat blivit smutsigt. For lite renlighet betyder att leva i sopor. En annan kategori ar sociala skills vs. privatliv. Man vill kunna sitta i vardagsrummet en sondag och kaka pizza och se pa Scrubs och snacka skit med nagan som ar trevlig, dela mjolken utan problem osv, men samtidigt inte ha nagan som stor en nar man ligger och laser i sitt rum. Ni forstar kanske varfor det ar lite krangligt att hitta denna/dessa personer. Borde kanske inte vara for svart, men folk ar freaks, FREAKS I tell you!
söndag 4 november 2007
torsdag 1 november 2007
Ordnat.
Kort inlagg: Jag har nytt jobb.
Skriver mer nar jag vet mer.
Det ar pa kontor.
Det ar heltid.
Nu ska jag leta boende!
Skriver mer nar jag vet mer.
Det ar pa kontor.
Det ar heltid.
Nu ska jag leta boende!
tisdag 30 oktober 2007
Beslutet.
Det har med att ta beslut har aldrig varit min starka sida. Vad ska man ha pa sig? Vad ska man ata till middag? Ska jag dricka ol eller cider? Det kan ta mig ar och dagar att bestamma mig. Men sen finns det de dar besluten som faktiskt betyder nagat. LIVSAVGORANDE osv. Jag har fatt jobb pa en klubb i stan och det ar helt skitdaligt. Det ar bra for jag har ett jobb, och det ar ju alltid positivt. Men det ar helt sarigt pa alla andra satt. Det ar daligt betalt, chefen ar ett mongo, jag har inte traffat nagan jag gillar pa jobbet, jag jobbar mellan 21 och 3 eller 4 pa morgongn, och klubben ar snobbig och skrammande. Fragan jag staller mig ar om det ar vart det. Och om jag bestammer mig for att sluta pa detta skitjobb, vad ska jag da gora? Jag behover flytta fran min systers soffa. Snarast. Men om jag inte har ett jobb blir det lite svart att betala for en egen lagenhet. Ska man flytta och hoppas att ett annat jobb dyker upp? Eller ska man skita i allt och dra hem till Orebro igen och bli en slacker? Kloka rad mottages.
For att avsluta ska jag dela med mig av en lagenhetsannons jag hittade pa internet. Den ar helt fantastisk!
Room to let in professional gay house, sharing with three guys in Cathays. Ideally looking for someone gay, although someone easy to get on with is more important. We are all easy going and quite laid back, just looking for someone who'll keep the house reasonably tidy and hopefully join in with the communal atmosphere in the house and integrate with our friends too.The room is a good size and is newly painted and carpeted, comes fully furnished with bed, bookcase, and computer desk if needed. Call on number below to arrange a viewing. Thanks
GAY house?! Hahahaha. Ja herregud, the gays ar roliga.... jag vill latt bo i det huset, men det var for dyrt. Annars hade ju beslutet varit latt.
For att avsluta ska jag dela med mig av en lagenhetsannons jag hittade pa internet. Den ar helt fantastisk!
Room to let in professional gay house, sharing with three guys in Cathays. Ideally looking for someone gay, although someone easy to get on with is more important. We are all easy going and quite laid back, just looking for someone who'll keep the house reasonably tidy and hopefully join in with the communal atmosphere in the house and integrate with our friends too.The room is a good size and is newly painted and carpeted, comes fully furnished with bed, bookcase, and computer desk if needed. Call on number below to arrange a viewing. Thanks
GAY house?! Hahahaha. Ja herregud, the gays ar roliga.... jag vill latt bo i det huset, men det var for dyrt. Annars hade ju beslutet varit latt.
lördag 27 oktober 2007
En Terese och en massa gentleman.
Gemmas pojkvan Jon har bott med oss den senaste veckan. Forsta dagen kunde jag inte oppna en burk med pastasas, sa han fick gora det. Dagen efter fick inte Gemma upp en burk, och gav den till Jon. Hittills har han lagat en lampa, skjutsat oss till Tesco's, fixat teven nar den lade ned och diskat ungefar allt som behovdes diskas. Jag ar helt ofeministisk och gillar hela grejen med machoman.
Sanningen ar att killarna jag traffat har har varit mycket mer gentleman an nagan svensk kille jag nansin kant. De oppnar dorrar, de later en ga fore i koer, de foljer en hela vagen hem aven om det ar sent och pa helt fel hall. Vem gor det hemma? VEM! Forra helgen nar jag var pa krogen med tre killar var det helt fantastiskt! De turades om att kopa drinkar till mig! Jag vill saga att jag tycker att det ar fanigt och att det ar battre hemma dar vi alla ar pa samma vaglangd osv, men fuckit, det ar battre har. Jag gillar att vara lite tjej och fa hjalp av killarna med tunga saker och fa ga fore osv. Jag gillart. Det funkar.
Kom igen svenska killar! Oppna lite javla dorrar!
Sanningen ar att killarna jag traffat har har varit mycket mer gentleman an nagan svensk kille jag nansin kant. De oppnar dorrar, de later en ga fore i koer, de foljer en hela vagen hem aven om det ar sent och pa helt fel hall. Vem gor det hemma? VEM! Forra helgen nar jag var pa krogen med tre killar var det helt fantastiskt! De turades om att kopa drinkar till mig! Jag vill saga att jag tycker att det ar fanigt och att det ar battre hemma dar vi alla ar pa samma vaglangd osv, men fuckit, det ar battre har. Jag gillar att vara lite tjej och fa hjalp av killarna med tunga saker och fa ga fore osv. Jag gillart. Det funkar.
Kom igen svenska killar! Oppna lite javla dorrar!
torsdag 18 oktober 2007
Massage o secretary.
Idag fick jag en gratis massage. Gareth och jag jobbade pa hotel tillsammans, och han berattade att han behovde massera 1oo timmar innan maj for att klara sin utbildning. Sports massage, laser han. Han vill bli sjukgymnast. Jag ar ju inte den som ar den. Jag menar, behover han hjalp sa staller jag upp. San ar jag bara, generos.
Den senaste veckan har jag jobbat pa kontor. Working 9-5 a la Dolly Parton. Det ar lite Office Space fast inte lika illa, som tur ar. Jag jobbar pa turistbyrans museum med att scanna bilder till en utstallning som ska hallas i december. Det ar ganska skittrakigt arbete, men anda skont att inte behova servera rika dryga gubbar eller sta bakom en bar i 10 timmar utan rast for varken toa eller dricka. Jag kanner mig lite viktigare, plus att jag gillar att fa kla mig i sekreterarklader. Man kanske skulle bli sekreterare? Miss Moneypenny? Oui! Synd att jag bara ar dar en vecka.
Den senaste veckan har jag jobbat pa kontor. Working 9-5 a la Dolly Parton. Det ar lite Office Space fast inte lika illa, som tur ar. Jag jobbar pa turistbyrans museum med att scanna bilder till en utstallning som ska hallas i december. Det ar ganska skittrakigt arbete, men anda skont att inte behova servera rika dryga gubbar eller sta bakom en bar i 10 timmar utan rast for varken toa eller dricka. Jag kanner mig lite viktigare, plus att jag gillar att fa kla mig i sekreterarklader. Man kanske skulle bli sekreterare? Miss Moneypenny? Oui! Synd att jag bara ar dar en vecka.
tisdag 9 oktober 2007
Javla jobbsokande!
Att soka jobb ar nagat av det trakigaste man kan gora. Jag har haft daliga och bra dagar, men de daliga dagarna ar verkligen mongo-sega. Som idag. Jag ar sa trott pa att soka jobb. Trott pa att ga pa intervjuer och sen inte hora nagat. Gora reklam for mig sjalv. SPY! Dagar som denna vill jag bara aka hem, ringa upp Martina eller Johanna, aka upp pa stan, satta mig pa Rosalis och ata en pasta. Ga ut och ta en ol, ga till Mitt Andra och harja. Ata mammas bullar och se pa Seinfeld-box. Gud vad jag ar lat. Egentlige vill jag ju vara har. Jag vill bara fa ett jobb nan gang. Det ar ju for fan Storbritannien! Man hor ju jamt historier om folk som aker direkt fran gymnasiet och jobbar i nat cafe. Ar Cardiff sa mycket samre an Dublin eller London? Dessutom ar postarbetarna har pa strejk, sa jag kan inte fa min lonespec eller mitt brev fran kontorsagenturen. Vilket skitstalle va? De dricker bara the och ser pa rugby anda. Det ar inget att ha. Bleka javlar!
fredag 5 oktober 2007
Kate Nash -Foundations
Efter att jag hade lagt upp den dar forsta videon maste jag bara lagga upp den har ocksa. Peter skrev pa min Facebook att hon inte var sa kand i Sverige, men har ar hon ratt stor. Jag gillar verkligen den har laten. Hon kommer till Cardiff snart men det ar tyvarr slutsalt.
Jack Penate - Second, Minute or Hour
Jag har lart mig att Cardiff ibland far smeknamnet "The Diff". Detta ar kanske det lojligaste jag hort sen jag kom hit. Nar nagan sager "Is he coming down to the Diff for the weekend?" maste man ju bara spy.
Pa ett lite gladare amne ar jag kar i den har laten som spelas varje dag pa Radio One. Ska-svang.
onsdag 3 oktober 2007
FRIENDS.
Jag har hittills skaffat mig tva kompisar. Forst ar David, som har tre fornamn. David Christopher James. Det tycker jag ar ganska kul, fast aven lite trakigt av hans foraldrar. David studsar nar han gar, klar sig i roda Dr Martens och springer nastan varje dag i parken i sin Morrissey-troja. Han jobbar i ratten med att skriva ned vad folk sager under rattegangar. Sen berattar han for mig vilka som varit mest konstiga. Tydligen ar det vanligt att folk utropar "This isn't over!" Dramatiskt va? Smaskigt! Ibland far han ha pa sig en gammaldags peruk och svart kappa som han sager ger honom massor av respekt fran folk, for de tror att han ar viktig.
David ar egentligen min enda riktiga van hittills, som inte ar en bekant till min syster, och som jag faktiskt ringer och ser film eller ater lunch med. Men jag har en till halv-van. Katie, som ar kompis till Gemma som jag bor med. Ja just ja, Gemma ar min van med, men mest for att vi bor ihop. Jag tror inte vi kommer ringa varann sen nar jag flyttat. Fast man vet aldrig, hon ar HUR gullig som helst. Anyway! Katie jobbar i en affar pa min gata som hon ager sjalv. Den ar full av sma prylar och ljus och kort och rokelse. Hon har massor av fraknar och pratar och skrattar massor. Hon ger mig sympati och forsoker hjalpa mig soka jobb. Jag gar in i hennes affar och star och snackar skit lite da och da. Hon verkar AS-cool. Hon berattade idag att hennes bror ar 27 och har varit arbetslos i tva manader och lever pa pengar av foraldrarna utan att ens soka jobb. Det fick mig att ma lite battre.
Annars ar jag valdigt deppig efter att jag rakade spilla mjolk over Maddes laptop sa att hon blev sa arg att hon inte pratar med mig. Det suger.
David ar egentligen min enda riktiga van hittills, som inte ar en bekant till min syster, och som jag faktiskt ringer och ser film eller ater lunch med. Men jag har en till halv-van. Katie, som ar kompis till Gemma som jag bor med. Ja just ja, Gemma ar min van med, men mest for att vi bor ihop. Jag tror inte vi kommer ringa varann sen nar jag flyttat. Fast man vet aldrig, hon ar HUR gullig som helst. Anyway! Katie jobbar i en affar pa min gata som hon ager sjalv. Den ar full av sma prylar och ljus och kort och rokelse. Hon har massor av fraknar och pratar och skrattar massor. Hon ger mig sympati och forsoker hjalpa mig soka jobb. Jag gar in i hennes affar och star och snackar skit lite da och da. Hon verkar AS-cool. Hon berattade idag att hennes bror ar 27 och har varit arbetslos i tva manader och lever pa pengar av foraldrarna utan att ens soka jobb. Det fick mig att ma lite battre.
Annars ar jag valdigt deppig efter att jag rakade spilla mjolk over Maddes laptop sa att hon blev sa arg att hon inte pratar med mig. Det suger.
söndag 30 september 2007
Wales ar daliga forlorare.
Nu forstar jag varfor ett gang laskiga kids forsokte overfalla David haromdagen, och varfor en fet man skrek till en kille som satt i en bil utanfor the George att han skulle aka tillbaka till sitt hemland for att han inte hade registreringsskyltar pa bilen. Wales forlorade i matchen mot Fiji och akte ur Rugby VM. Folk var inte sig sjalva.
torsdag 27 september 2007
Sverige = porr.
Jag har jobbat i en baguetteaffar de senaste dagarna. Min chef sa igar: "Jag hade en flickvan fran Sverige for nagra ar sen. Hon gick alltid runt naken hemma, och sa att alla gjorde sa i Sverige. Ar det sant?" och senare "Alla vet ju att en svensk film ar en porrfilm." Jag kom pa att jag hade rakat salja en massa baguetter for halvt pris. Jag sa inget om detta, och salde nagra fler baguetter for fel priser. WHATEVER BITCHES! I'm a rebel. Jag tror jag ska saga upp mig idag. Jag ska bara fa mina pengar forst.
tisdag 25 september 2007
Working the streets of Cariff. Eller nej, inte gatorna direkt. Jag bara skojaaaa!
Nu borjar det ljusna pa jobbfronten. Jag har fatt jobb i en sandwich shop cirka tjugo meter fran dar jag bor. Dar jobbar tre kurdiska man och tva polska tjejer. Vi gor fantastiskt goda sandwichar ihop. Samtidigt har jag ett pub jobb pa gang i stan. Funderar pa att ta det istallet. Fick tips om var jag kan ga for att fa kontorsjobb ocksa. Jobbar ikvall och imorgon kvall pa CIA (Cardiff International Arena). Incubus och Gwen Stefani ska spela, jag ska salja ol. Det ar, som man brukar saga, mycket just nu. Men det ar fina fisken serru! Jag ar nojd och glad som en lax i en laxpasta.
Det regnar lite om vart annat som man kan tanka sig att det gor i dessa krokar.
Det regnar lite om vart annat som man kan tanka sig att det gor i dessa krokar.
måndag 24 september 2007
Om Oskarsvagen var lite mer som Albany Road, om Britney Spears var lite mer som Hayden Panetierre, vore varlden lite vackrare.
Igar kvall gick jag upp och ned Albany Road. Jag bor pa Claude Road, en sidogata till Albany Road. De senaste dagarna har jag borjat fatta vad mycket heta killar som ror sig i de har kvarteren. Albany Road kan liknas vid Oskarsvagen i Orebro. Om Oskarsvagen och alla sidogator till den var full av studentlagenheter, och hela Oskarsvagen var full av sma affarer, pubar och restauranger skulle det likna Albany. Ungefar sa. Det ar svart att tanka sig, jag vet. Det enda som finns pa Oskarsvagen ar Drangen, och en fotoaffar. Och studentkvarteren i Orebro ar Brickebacken eller Studentgatan, och arligt talat ar de inte sa spexiga. De ar kartongliknande med en splash av ghetto. Albany Road vinner alla ganger for dar finns snygga killar. 
Simple as that.
Simple as that.Whatever. En dalig liknelse.
I helgen jobbade jag i the Norwegian Church i the Bay.
Den ser ut sa har. Lite finare vader var det, men ni fattar grejen.
For Hayden Panettiere bilder, se Heroes.
fredag 21 september 2007
Whittling Dan
Den har reklamen ser jag typ fem ganger om dan pa teve. Jag vet inte vad det ar, men den ar bara sa lustig. Random.
onsdag 19 september 2007
Poor little rich girl.
Intervjun gick at helvete och nu sitter jag hemma och tycker synd om mig sjalv. Det blev snart uppenbart for bade mig och Colin som jag traffade, att jag inte borde jobba som fundraiser. Det ar nog helt enkelt bara inte min grej. Men det varsta var inte att jag inte var ratt person for jobbet, utan anledningen varfor. Jag har knappt aldrig givit pengar till valgorenhet.
Varfor inte? undrade Colin.
Ja, varfor inte? tankte jag.
Varfor ar du ratt person for jobbet? fragade Colin.
Mycket bra fraga, tankte jag.
Jag gick darifran med en kansla av att gjort en pinsamt dalig arbetsintervju, satte pa min dyra iPod och skickade ett sms pa min nya mobiltelefon. Nej, min storsta passion ar INTE att ge till de fattiga. Sorry, fattiga afrikanska barn, sucks to be you.
BORTSKAMDA EGOISTISKA FJOLLA. Hrm, ursakta, tankte jag det dar hogt?
Jag kopte
Varfor inte? undrade Colin.
Ja, varfor inte? tankte jag.
Varfor ar du ratt person for jobbet? fragade Colin.
Mycket bra fraga, tankte jag.
Jag gick darifran med en kansla av att gjort en pinsamt dalig arbetsintervju, satte pa min dyra iPod och skickade ett sms pa min nya mobiltelefon. Nej, min storsta passion ar INTE att ge till de fattiga. Sorry, fattiga afrikanska barn, sucks to be you.
BORTSKAMDA EGOISTISKA FJOLLA. Hrm, ursakta, tankte jag det dar hogt?
Jag kopte
- ett paket minimunkar, 20 stycken
- en pase triple chocolate chunk cookies, 4-pack
- 4-pack Strongbow cider
Sen satte jag pa teven och sag
- Scrubs
- Spa of embarrassing illnesses
- Dr Phil
Hur det gor mig till en battre manniska vet jag inte, men det kanns anda lite battre. HURRA for trostatande! Numbing the guilt of fat people in the first world since 1867.
måndag 17 september 2007
En god manniska.
Mitt projekt att bli en god manniska har tagits till helt nya hojder. Nu ska jag visst radda varlden ocksa. Det hela var som foljer: i fredags hade jag en intervju for en parfymaffar. Intervjun gick valdigt bra, jag gjorde en fin uppvisning i mina forsaljningsskills och kvinnorna med de blonderade haren och solariebranda ansiktena skrattade och gillade mig skarpt. Jag gick darifran med blandade kanslor. Jag ville inte jobba i deras parfymaffar. Jag knallade hemat barandes pa en strykbrada nar jag blev stoppad av en av de manga personerna pa stan som forsoker fa en att ge pengar till valgorenhet. De ar ofta trevliga, sa jag stannade och skojade med den trevliga killen vid namn Andrew som genast gissade att jag var fran Sverige. Vi pratade i sakert en halvtimme dar pa trottoaren om allt fran strykbradesportande till svaltande afrikanska barn. Han misslyckades med att fa mig att ge nagra pengar. Jag gick hem. Senare gick jag ivag for att handla mat pa Tesco's och motte den andra valgorenhetskillen som stod pa andra sidan gatan, denna vid namn Daniel. Daniel var om mojligt annu charmigare an Andrew, och jag larde honom att saga "Hej jag heter Daniel" pa svenska. Daniel tyckte att jag skulle soka jobb hos deras organisation och bli en del av deras spexiga "team". Jag tyckte inte det var en bra ide. Jag ger inte ens nagra pengar till valgorenhet. Arligt talat har jag aldrig gjort det! Jag skulle nog vara en usel representant. Daniel holl inte med. Efter en del om och men hade han overtalat mig (it's what they do, after all) och jag fick numret till hans team leader Yemi. Yemi och jag pratade senare pa telefon, och jag fick en telefonintervju med hennes chef.
Nu undrar ni sakert vad som hande. Och hur sjutton jag trodde att jag skulle kunna overtala nagan att ge mig det har jobbet nar jag sa uppenbart inte ar den ratta personen for det. Eller varfor jag ens vill ha jobbet nar jag inte har nagat intresse av sana saker. Jag undrar precis samma sak. Men jag tanker faktiskt, i mitt nya Mia Tornblom-fralsta sinne, att det inte vore sa dumt om jag tvingades ge pengar till valgorenhet. Eller om jag spenderade min tid at att fa andra att gora det ocksa. Det vore kanske till och med en naturlig fortsattning pa min personliga utveckling. Ett ganska enormt steg, men anda. We shall see how it goes. Pa onsdag har jag intervju och jag ska ha pa mig mina mest hippie-jag-alskar-afrikanska-barn-klader och le stort.
Wish me luck! For de afrikanska barnens skull.
Nu undrar ni sakert vad som hande. Och hur sjutton jag trodde att jag skulle kunna overtala nagan att ge mig det har jobbet nar jag sa uppenbart inte ar den ratta personen for det. Eller varfor jag ens vill ha jobbet nar jag inte har nagat intresse av sana saker. Jag undrar precis samma sak. Men jag tanker faktiskt, i mitt nya Mia Tornblom-fralsta sinne, att det inte vore sa dumt om jag tvingades ge pengar till valgorenhet. Eller om jag spenderade min tid at att fa andra att gora det ocksa. Det vore kanske till och med en naturlig fortsattning pa min personliga utveckling. Ett ganska enormt steg, men anda. We shall see how it goes. Pa onsdag har jag intervju och jag ska ha pa mig mina mest hippie-jag-alskar-afrikanska-barn-klader och le stort.
Wish me luck! For de afrikanska barnens skull.
torsdag 13 september 2007
Dave och munken.
Right! Vad har hant sen sist?
Jag har borjat trana. Eller, jag har tranat tva ganger. Men i min varld raknas det som att satta igang med varsta harda traningsschemat. Jag var forst pa aquafit (vattengympa) i sondags med Madde och ungefar 30 tanter. Det var trevligt, men jag fick vatten i ogonen och pa glasogonen (man kunde tro att jag skulle vara smart nog att ha linser nar jag visste att jag ska plaska runt i en pool, men sa var det alltsa inte), jag gled runt med fotterna pa botten av poolen och nar jag hoppade hogt upp och ned (knana upp till brosten tjejer!) ramlade tuttarna ur min snygga men opraktiska nya bikini. Dessutom fick jag inte ens traningsvark dagen efter. Jag. Ingen traningsvark. Tjejen som suttit vid datorn i en manad i strack och som hogst cyklat de tre minuterna upp pa stan. Aquafit var inte for mig. Jag gick ned till det lokala gymet, Daves gym, och snackade med Dave. Jag vill gora nat dansigt, eller kanske yoga, sa jag. Ingen boxning eller sant. Dave tog fram ett program och rynkade ogonbrynen. Sen brast han ut i ett harligt skratt som jag antar, bara Dave kan, och sa Nej vi har ingen dans tyvarr. Jag tog ett program och tittade. (Utdrag:)
MONDAY MUAY THAI
TUESDAY KHAI BO
STREET DANCE
WEDNESDAY KHAI BO
MUAY THAI
THURSDAY STEP
PILATES
FRIDAY KHAI BO
YOGA
Hm, tankte jag. Mycket boxning. Men bade dans och yoga! Jag tittade pa Dave som stod i sina spandexklader bakom disken. Jo du har ju hip hop pa tisdag dar.
Street dance? fragade jag.
Nej, hip hop. sa han allvarligt.
Jaha, jaja, okej, sa jag lite nervost. Vad ar det da?
Han fick nagat drommande i blicken. Om du nagan gang har sett en Justin Timberlake video, da vet du. Sen skrattade han kluckande igen. Jag gillade Dave.
Jag har sett ALLA Justin Timberlakes videor, tankte jag, men sa: Ooh, that's perfect then!
Nasta dag gick jag pa Street Dance, eller hip hop. Tjejen som hade kursen hade en akta Justin-hatt, en san dar som finns pa H&M's herravdelning, den ungdomliga sidan. En gubbhatt, fast trendigare, som man har lite nerdragen over ogonen, kanske lite pa sned. Hon hade sin over ogonen, lite pa sned. Man sag henne daligt. Hon hade aven stora jeans med ett marke som jag kande igen fran killarna pa mellanstadiet som lyssnade pa Eminem. Hon var en akta hip hoppare. Och sa hade hon en sjal. Hon svettades. Hon stod och dansade framfor spegeln nar vi kom in. Vi fick vanta fem minuter innan hon slutade, da hon tog fram sin iPod och stod i fem minuter till och fixade med den. Men jag forlat henne snabbt nar vi borjade dansa och det visade sig att koreografin var till, ja du gissade ratt, en Justin Timberlake-lat.
Pa stan finns folk som forsoker salja saker, eller overtala folk att ge till valgorenhet. De borjar alltid prata med mig. Det maste vara nagat jag utstralar. Fast jag koper aldrig nagat av dem, jag star bara och pratar. Forsta dagen jag var har pratade jag med en mobilabonnemangsforsaljare, en munk och en som ville att jag skulle donera till organisationen Mind. Munken var basta. Han hade rakat huvud, en vaska full med mynt som folk gett honom, och ett stort vackert leende. Han sa att han kande igen mig. Jag sa, njaa, det ar min forsta dag har. Han fragade om vi setts forut, kanske for langesen. Jag sa att jaa, kanske. Jag traffade nagan munk forra aret ocksa, som bjod mig till en middag av nagat slag. Jag ville ga men Madde ville inte, sa det blev aldrig. Munken log lugnande och fragade om jag hade nagra smamynt som jag kunde skanka. Det hade jag. Jag gav honom alla mynt utom dom storsta. Han gav mig ett klistermarke som det stod nagat pa som betydde "Be happy!". Sen halsade vi varandra en bra dag, och jag gick vidare. Jag kom pa att jag aldrig fragade vart pengarna gick eller vad han var for munk. Dagen efter gick jag pa samma gata, och dar var han igen! Han log och fragade hur det var med mig, jag fragade om han inte var varm av att sta dar i hettan. Jag visade honom skor som jag hade kopt. Han log. Jag log. Vi pratade en ang stund och jag ville nastan krama honom. Nar jag gick darifran kunde jag inte sluta le for mig sjalv. Jag log at barn och hundar, at forsaljare och hemlosa. Shit, den dar munken ar skitcool, tankte jag. Tank om man skulle bli kar i en munk? Men de far val inte halla pa med sant, ar inte det grejen med att vara munk? Trist sits. Jag vill inte bli munk. Jag kom hem och sa att jag hade fatt en ny kompis som var en munk. Jag onskade lite hemligt att han skulle vara dar nasta dag, och att jag skulle fa en stor munk-kram.
Jag har borjat trana. Eller, jag har tranat tva ganger. Men i min varld raknas det som att satta igang med varsta harda traningsschemat. Jag var forst pa aquafit (vattengympa) i sondags med Madde och ungefar 30 tanter. Det var trevligt, men jag fick vatten i ogonen och pa glasogonen (man kunde tro att jag skulle vara smart nog att ha linser nar jag visste att jag ska plaska runt i en pool, men sa var det alltsa inte), jag gled runt med fotterna pa botten av poolen och nar jag hoppade hogt upp och ned (knana upp till brosten tjejer!) ramlade tuttarna ur min snygga men opraktiska nya bikini. Dessutom fick jag inte ens traningsvark dagen efter. Jag. Ingen traningsvark. Tjejen som suttit vid datorn i en manad i strack och som hogst cyklat de tre minuterna upp pa stan. Aquafit var inte for mig. Jag gick ned till det lokala gymet, Daves gym, och snackade med Dave. Jag vill gora nat dansigt, eller kanske yoga, sa jag. Ingen boxning eller sant. Dave tog fram ett program och rynkade ogonbrynen. Sen brast han ut i ett harligt skratt som jag antar, bara Dave kan, och sa Nej vi har ingen dans tyvarr. Jag tog ett program och tittade. (Utdrag:)
MONDAY MUAY THAI
TUESDAY KHAI BO
STREET DANCE
WEDNESDAY KHAI BO
MUAY THAI
THURSDAY STEP
PILATES
FRIDAY KHAI BO
YOGA
Hm, tankte jag. Mycket boxning. Men bade dans och yoga! Jag tittade pa Dave som stod i sina spandexklader bakom disken. Jo du har ju hip hop pa tisdag dar.
Street dance? fragade jag.
Nej, hip hop. sa han allvarligt.
Jaha, jaja, okej, sa jag lite nervost. Vad ar det da?
Han fick nagat drommande i blicken. Om du nagan gang har sett en Justin Timberlake video, da vet du. Sen skrattade han kluckande igen. Jag gillade Dave.
Jag har sett ALLA Justin Timberlakes videor, tankte jag, men sa: Ooh, that's perfect then!
Nasta dag gick jag pa Street Dance, eller hip hop. Tjejen som hade kursen hade en akta Justin-hatt, en san dar som finns pa H&M's herravdelning, den ungdomliga sidan. En gubbhatt, fast trendigare, som man har lite nerdragen over ogonen, kanske lite pa sned. Hon hade sin over ogonen, lite pa sned. Man sag henne daligt. Hon hade aven stora jeans med ett marke som jag kande igen fran killarna pa mellanstadiet som lyssnade pa Eminem. Hon var en akta hip hoppare. Och sa hade hon en sjal. Hon svettades. Hon stod och dansade framfor spegeln nar vi kom in. Vi fick vanta fem minuter innan hon slutade, da hon tog fram sin iPod och stod i fem minuter till och fixade med den. Men jag forlat henne snabbt nar vi borjade dansa och det visade sig att koreografin var till, ja du gissade ratt, en Justin Timberlake-lat.
Pa stan finns folk som forsoker salja saker, eller overtala folk att ge till valgorenhet. De borjar alltid prata med mig. Det maste vara nagat jag utstralar. Fast jag koper aldrig nagat av dem, jag star bara och pratar. Forsta dagen jag var har pratade jag med en mobilabonnemangsforsaljare, en munk och en som ville att jag skulle donera till organisationen Mind. Munken var basta. Han hade rakat huvud, en vaska full med mynt som folk gett honom, och ett stort vackert leende. Han sa att han kande igen mig. Jag sa, njaa, det ar min forsta dag har. Han fragade om vi setts forut, kanske for langesen. Jag sa att jaa, kanske. Jag traffade nagan munk forra aret ocksa, som bjod mig till en middag av nagat slag. Jag ville ga men Madde ville inte, sa det blev aldrig. Munken log lugnande och fragade om jag hade nagra smamynt som jag kunde skanka. Det hade jag. Jag gav honom alla mynt utom dom storsta. Han gav mig ett klistermarke som det stod nagat pa som betydde "Be happy!". Sen halsade vi varandra en bra dag, och jag gick vidare. Jag kom pa att jag aldrig fragade vart pengarna gick eller vad han var for munk. Dagen efter gick jag pa samma gata, och dar var han igen! Han log och fragade hur det var med mig, jag fragade om han inte var varm av att sta dar i hettan. Jag visade honom skor som jag hade kopt. Han log. Jag log. Vi pratade en ang stund och jag ville nastan krama honom. Nar jag gick darifran kunde jag inte sluta le for mig sjalv. Jag log at barn och hundar, at forsaljare och hemlosa. Shit, den dar munken ar skitcool, tankte jag. Tank om man skulle bli kar i en munk? Men de far val inte halla pa med sant, ar inte det grejen med att vara munk? Trist sits. Jag vill inte bli munk. Jag kom hem och sa att jag hade fatt en ny kompis som var en munk. Jag onskade lite hemligt att han skulle vara dar nasta dag, och att jag skulle fa en stor munk-kram.
måndag 10 september 2007
Jobhunting and slosurfing
Jag ar nu i Cardiff! Hurra! Jag ber om ursakt for det jobbiga i att lasa en svensk text utan de ratta tecknen med prickar och cirklar. Det ar inte sa mycket jag kan gora at det pa ett engelskt tangentbord. Kanske skulle jag skriva pa engelska? Neeeeeeeeeej det kanns ju konstigt.
Idag ska jag soka jobb.
Jag har skrivit en CV.
Detta fick mig att kanna mig som en slemmig fisk.
Exempel ett:
I am a friendly and social person by nature and derive great personal satisfaction in serving costumers
Jo, det ar sant. ANSTALL MIG! Hrm.
Detta ska jag alltsa ge ut till folk. De ska lasa det. De ska tanka: hm, det har verkar som en ansvarsfull och trevlig flicka som skulle vara ett bra ansikte utat for varat foretag och kanske skulle vi kunna ge henne loneforhojning redan forsta veckan for att hon ar sa himla duktig pa att sevrera kaffe/halla upp ol/vika trojor/snacka skit med kunderna.
Eller nagat i de svangarna. Jag lamnar det oppet for improvisation. Sa lange de anstaller mig, vill saga.
Jag har kopierat en del fran Ellens CV. Jag hoppas hon inte har nat emot det. I sa fall ar det for sent! Moahahahahah
Idag ska jag soka jobb.
Jag har skrivit en CV.
Detta fick mig att kanna mig som en slemmig fisk.
Exempel ett:
I am a friendly and social person by nature and derive great personal satisfaction in serving costumers
Jo, det ar sant. ANSTALL MIG! Hrm.
Detta ska jag alltsa ge ut till folk. De ska lasa det. De ska tanka: hm, det har verkar som en ansvarsfull och trevlig flicka som skulle vara ett bra ansikte utat for varat foretag och kanske skulle vi kunna ge henne loneforhojning redan forsta veckan for att hon ar sa himla duktig pa att sevrera kaffe/halla upp ol/vika trojor/snacka skit med kunderna.
Eller nagat i de svangarna. Jag lamnar det oppet for improvisation. Sa lange de anstaller mig, vill saga.
Jag har kopierat en del fran Ellens CV. Jag hoppas hon inte har nat emot det. I sa fall ar det for sent! Moahahahahah
fredag 24 augusti 2007
Startandet
Som en modern nutidsmänniska ska man tydligen ha en blogg. Som internetberoende måste man hänga med i svängarna. Jag har därför nu startat min första blogg. Jag har väntat in ett bra tillfälle, då jag faktiskt ska ha något att skriva om. Så blev det så att jag skulle flytta till Cardiff. Den åttonde september åker jag med Ryan Air till London och senare Cardiff. Sen har jag det perfekta ämnet: att vara invandrare. Det är roligare att läsa en blogg med ett tema, tycker jag. Jag ser upp till favoriter som Sexpacksbloggen, eller Begravningsbloggen. Det är grejer det. Jag hoppas min blogg blir något liknande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)