Dave och munken.

Right! Vad har hant sen sist?
Jag har borjat trana. Eller, jag har tranat tva ganger. Men i min varld raknas det som att satta igang med varsta harda traningsschemat. Jag var forst pa aquafit (vattengympa) i sondags med Madde och ungefar 30 tanter. Det var trevligt, men jag fick vatten i ogonen och pa glasogonen (man kunde tro att jag skulle vara smart nog att ha linser nar jag visste att jag ska plaska runt i en pool, men sa var det alltsa inte), jag gled runt med fotterna pa botten av poolen och nar jag hoppade hogt upp och ned (knana upp till brosten tjejer!) ramlade tuttarna ur min snygga men opraktiska nya bikini. Dessutom fick jag inte ens traningsvark dagen efter. Jag. Ingen traningsvark. Tjejen som suttit vid datorn i en manad i strack och som hogst cyklat de tre minuterna upp pa stan. Aquafit var inte for mig. Jag gick ned till det lokala gymet, Daves gym, och snackade med Dave. Jag vill gora nat dansigt, eller kanske yoga, sa jag. Ingen boxning eller sant. Dave tog fram ett program och rynkade ogonbrynen. Sen brast han ut i ett harligt skratt som jag antar, bara Dave kan, och sa Nej vi har ingen dans tyvarr. Jag tog ett program och tittade. (Utdrag:)
MONDAY MUAY THAI
TUESDAY KHAI BO
STREET DANCE
WEDNESDAY KHAI BO
MUAY THAI
THURSDAY STEP
PILATES
FRIDAY KHAI BO
YOGA

Hm, tankte jag. Mycket boxning. Men bade dans och yoga! Jag tittade pa Dave som stod i sina spandexklader bakom disken. Jo du har ju hip hop pa tisdag dar.
Street dance? fragade jag.
Nej, hip hop. sa han allvarligt.
Jaha, jaja, okej, sa jag lite nervost. Vad ar det da?
Han fick nagat drommande i blicken. Om du nagan gang har sett en Justin Timberlake video, da vet du. Sen skrattade han kluckande igen. Jag gillade Dave.
Jag har sett ALLA Justin Timberlakes videor, tankte jag, men sa: Ooh, that's perfect then!
Nasta dag gick jag pa Street Dance, eller hip hop. Tjejen som hade kursen hade en akta Justin-hatt, en san dar som finns pa H&M's herravdelning, den ungdomliga sidan. En gubbhatt, fast trendigare, som man har lite nerdragen over ogonen, kanske lite pa sned. Hon hade sin over ogonen, lite pa sned. Man sag henne daligt. Hon hade aven stora jeans med ett marke som jag kande igen fran killarna pa mellanstadiet som lyssnade pa Eminem. Hon var en akta hip hoppare. Och sa hade hon en sjal. Hon svettades. Hon stod och dansade framfor spegeln nar vi kom in. Vi fick vanta fem minuter innan hon slutade, da hon tog fram sin iPod och stod i fem minuter till och fixade med den. Men jag forlat henne snabbt nar vi borjade dansa och det visade sig att koreografin var till, ja du gissade ratt, en Justin Timberlake-lat.

Pa stan finns folk som forsoker salja saker, eller overtala folk att ge till valgorenhet. De borjar alltid prata med mig. Det maste vara nagat jag utstralar. Fast jag koper aldrig nagat av dem, jag star bara och pratar. Forsta dagen jag var har pratade jag med en mobilabonnemangsforsaljare, en munk och en som ville att jag skulle donera till organisationen Mind. Munken var basta. Han hade rakat huvud, en vaska full med mynt som folk gett honom, och ett stort vackert leende. Han sa att han kande igen mig. Jag sa, njaa, det ar min forsta dag har. Han fragade om vi setts forut, kanske for langesen. Jag sa att jaa, kanske. Jag traffade nagan munk forra aret ocksa, som bjod mig till en middag av nagat slag. Jag ville ga men Madde ville inte, sa det blev aldrig. Munken log lugnande och fragade om jag hade nagra smamynt som jag kunde skanka. Det hade jag. Jag gav honom alla mynt utom dom storsta. Han gav mig ett klistermarke som det stod nagat pa som betydde "Be happy!". Sen halsade vi varandra en bra dag, och jag gick vidare. Jag kom pa att jag aldrig fragade vart pengarna gick eller vad han var for munk. Dagen efter gick jag pa samma gata, och dar var han igen! Han log och fragade hur det var med mig, jag fragade om han inte var varm av att sta dar i hettan. Jag visade honom skor som jag hade kopt. Han log. Jag log. Vi pratade en ang stund och jag ville nastan krama honom. Nar jag gick darifran kunde jag inte sluta le for mig sjalv. Jag log at barn och hundar, at forsaljare och hemlosa. Shit, den dar munken ar skitcool, tankte jag. Tank om man skulle bli kar i en munk? Men de far val inte halla pa med sant, ar inte det grejen med att vara munk? Trist sits. Jag vill inte bli munk. Jag kom hem och sa att jag hade fatt en ny kompis som var en munk. Jag onskade lite hemligt att han skulle vara dar nasta dag, och att jag skulle fa en stor munk-kram.