Poor little rich girl.

Intervjun gick at helvete och nu sitter jag hemma och tycker synd om mig sjalv. Det blev snart uppenbart for bade mig och Colin som jag traffade, att jag inte borde jobba som fundraiser. Det ar nog helt enkelt bara inte min grej. Men det varsta var inte att jag inte var ratt person for jobbet, utan anledningen varfor. Jag har knappt aldrig givit pengar till valgorenhet.
Varfor inte? undrade Colin.
Ja, varfor inte? tankte jag.
Varfor ar du ratt person for jobbet? fragade Colin.
Mycket bra fraga, tankte jag.

Jag gick darifran med en kansla av att gjort en pinsamt dalig arbetsintervju, satte pa min dyra iPod och skickade ett sms pa min nya mobiltelefon. Nej, min storsta passion ar INTE att ge till de fattiga. Sorry, fattiga afrikanska barn, sucks to be you.

BORTSKAMDA EGOISTISKA FJOLLA. Hrm, ursakta, tankte jag det dar hogt?

Jag kopte

• ett paket minimunkar, 20 stycken
• en pase triple chocolate chunk cookies, 4-pack
• 4-pack Strongbow cider

Sen satte jag pa teven och sag

• Scrubs
• Spa of embarrassing illnesses
• Dr Phil

Hur det gor mig till en battre manniska vet jag inte, men det kanns anda lite battre. HURRA for trostatande! Numbing the guilt of fat people in the first world since 1867.