Kort o grejer.

Har ar en bild pa mig och Fergal pa Halloween. Vi ar zombies.















Sen kommer en bild pa mig och Jean nar vi dansar pa Silent Disco. Vara moves ar sa bra att jag tydligen maste koncentrera mig ordentligt.

















Sista bilden ar pa mig, Zura och Trish nar vi var pa valgorenhetsgala pa det stora varuhuset Howells i stan.

De har manniskorna ar mina finaste vanner i Cardiff. De ar alla jattebra.

(Till mamma: man kan klicka pa dem sa blir de storre.)

Finemang.

Imorgon ar det Halloween och detta tycker jag ar dunderkul. Killarna sade for flera veckor sen att de skulle ha en forfest med Rocky Horror Picture show tema, men har nu struntat i att organisera det sa det blir inget. Idioter! Jag skulle vara hon pigan med stort rott har ju. Illa.

Men jag och Becky ska vara zombies, och hon har kopt teatersmink. Vi har kopt pumpor till alla i huset och vi har skurit varsin. Fem pumpor i vardagsrummet och det kanns valdigt mysigt. Jag langtar redan till jul for da har vi sagt att vi ska ha en riktig gran.

Huset ar nagat av det basta for vi alskar verkligen varandra och alla ar sa fina. Becky sager varje fredag att hon inte ska ga ut for hon har inte rad men sa borjar vi andra gora oss i ordning och satter pa musik och jag sager att jag kan lana henne tjugo pund och da andrar hon sig genast. Natalie haller pa att lara sig piano och sitter i matrummet efter jobbet och ovar. Taela gar upp och ned i humoret och ar ena dagen jattesur och nasta glad, men hon skamtar alltid och sager alltid forlat for att hon ar grinig. Och hon kramas. Och det ar okej i alla fall for hon har haft jattejobbig migran och fatt sin bil stulen. Fergal gar in och ut och ar mysig som en huskatt. Haromdagen hade jag gjort tarta och vi satt alla och at en bit och drack the (alla utom jag da) och sag pa Sex and the City. Han njot. Det ar nog fint att bo med oss brudar.

Vi ar alla beroende av smogasarna pa Deli Rouge pa hornet. De ar dundergoda och alla som jobbar dar ar snygga. Varje lordagmorgon nar vi ar trotta och sega gar vi dit och koper varsin macka och diskuterar det senaste skvallret och livet. Det ar som att jag lever studentliv men inte behover plugga!

Aret.

Vissa brukar sammanfatta sina ar runt nyaret. Jag har kommit pa att jag nu har bott i Cardiff i over ett ar sa jag kanner att det ar mer passande att sammanfatta nu.

3 ganger har jag flyttat.
1 pojkvan har jag haft.
670 killar har jag varit fortjust i.
273739 ganger har jag sagt sorry.
6362 ganger har det regnat.
0 katter har velat kela med mig.
2 ganger har jag varit hemma i Sverige.
1 slakting har jag boende har.
3 besok fran Sverige har jag haft.
3 utkladningsfester har jag klatt upp mig till.
Lite walesiska har jag lart mig.
Jag har varit i Bath, Bristol, Manchester, London, Swansea och ska snart aka till Leeds.
Manga ganger har jag varit pa IKEA.
Jag lar mig aka longboard men saknar min cykel.
Jag har inte lart mig dricka the an.

Jag bor i ett hus med fyra personer, Fergal (originalhuskompisen), Becky, Taela och Natalie. Det ar superbast. Vi bor bredvid parken som ar jattefin. Jag jobbar fortfarande pa Socialtjansten for barn och galna personer ringer mig varje dag om sina galna barn. Det ar trakigt ibland och stressigt ibland och roligt ibland. Jag vet fortfarande inte vad jag vill gora med mitt liv. Jag vet att jag gillar att bo har dock.

Längtan efter mitt cariad.

Sista dagarna på semestern i Sverige och allt jag vill är bara att komma hem. "Hem" är Cardiff. Det är ju hur fint som helst att få betald semester och bli bortskämd av mamma med hemmalagad mat och träffa kompisar och cykla på den gamla cykeln, men längan till Cardiff ligger som ett täcke över allt det där. Jag har skrivit många mail till tjejerna på jobbet och frågat om det senaste skvallret. Jag har suttit på Facebook och chattat. Jag sätter in mitt brittiska SIM-kort i telefonen varannan dag för att se om jag fått sms. Jag blev oförklarligt svartsjuk när huskompisarna hade bokat in en husfest utan att fråga mig. Det är ju ingen semester! Det är ju störtlöjligt. Jag är störtlöjlig. Men det är ju där jag har mitt liv. Vem hade kunnat ana att det skulle bli så här? Nu är det helt alldeles jätte säkert kört för alltid. En Cardiff-brud.

Besok.

Saker har hant. Jag ar radarsingel (basta man kan vara), har fatt fast jobb, flyttat till ett storre och battre hus och till och med skaffat longboard! Jag glider langs Cardiff's bakgator som en liten lastbil. Med andra ord inte sa smidigt.

Men vad som ar viktigt att namna i nulaget ar ju att jag snart far mitt forsta svenska besok sen jag flyttade hit. Om drygt en vecka kommer Elin & Camilla att valdgasta mig. Jag har nastan bott har ett ar och detta ar mitt forsta besok som inte var mina foraldrar. Hur daligt ar det pa en skala? Hur alskad kanner man sig VA? Skammes! Jag menar DIG.

Blekfisar.

Jag har kommit pa en sak som ar bra med det har landet. Nar man solar i parken eller pa stranden sa ar man aldrig blekast! Britterna ar enlikt rykte (och det ar sant) de blekaste i universum, och det far mig att se bra ut.

Jag ar mycket nojd for den kommande sommarn.

(De ar gingers!)

Disney som uppfostrare.

Det har blir ett inlagg orelaterat till Cardiffboende och acklimatisering. Jag ber om ursakt till mina lasare som endast laser just bloggar i denna genre. Titta bort, om ni vill.

Jag tankte nar jag satt och sag Skonheten och odjuret och at Toblerone idag att hon ju inte ar en san dalig forebild anda. Jag tanker pa manga av mina barndomshjaltinnor som ar tunna storogda stackars kvinnor i Barbie style med besvikelse for det mesta, men Belle har ju nagat att komma med. Det har med att inte lata sig charmas av en slemmig och egoistisk karl ar ju starkt! Tank sa fel det kunde ha gatt om jag inte lart mig av Disney att det ar inte sana killar man ska ha som tjej. Sag NEJ, och flytta in med ett monster i en mork skog omringat av hungriga vargar! Det ar grejen som galler! Kan aldrig ga fel.

So long tyskis.

Det tar mig forskrackligt lang tid att ta mig till och fran jobbet. Bussen ar smidig men det tar anda cirka 40 minuter, ibland mer beroende pa trafik. 40 minuter ar mycket for en morgontrotter som jag. Som tur ar har jag manga ganger fatt skjuts av en kille fran jobbet som bor bara runt hornet fran mig. Jaklar vad bra tyckte jag, jag sparar bade pengar och tid pa detta! Schyssta killen hela dan tycker man. Men tyvarr ar varlden inte sa vacker alla ganger. Denna tyska flinskalliga karl ar namligen en av de mest ackliga sjalvgoda pervo till karl jag nansin traffat. Inom forsta veckan jag hade suttit i hans bil hade han kommenterat pa mina armar och sagt "ja du ar ju valdigt oppen med det, men jag vill bara saga direkt att det nog inte skulle vara sa passande att du gick med i stodgruppen for self harmers som jag ar med och leder pa fredagar, for det skulle bli svart for mig att halla en professionel relation till dig da". Ni ska har veta att jag inte sagt att det var okej att prata om mina armar med denna ytliga jobbekanta, inte har fragat om nagra stodgrupper, inte visste om att denna stodgrupp fanns, och inte nagan gang sen jag flyttat till Wales ens funderat pa att leta upp nagan stodgrupp.

Man kan ju tycka att detta skulle vara en varningsklocka. Men langtan efter langre tid i sangen pa morgonen samt att spara in slantar pa bussen var storre. Jag stod ut med hans ackliga opassande fragor om pojkvanner, kommentarer att jag borde ga till gymmet och framfor allt hans OERHORT daliga bilkorning. Det var manga ganger som jag faktiskt pa allvar trodde att vi skulle krocka.

Men idag, idag ar detta plageri slut. Han var elak mot mig pa jobbet idag och gjorde mig pa daligt humor i sakert en timme. Jag och min kompis Jean som far skjuts tillsammans (jag trodde att det skulle ga battre om vi var tva, men icke) har bestamt oss tillsammans att vi inte ska bli skjutsade av tysken langre. Vi ska ta bussen. Om vi inte ar bakfulla kanske. Eller forsover oss. Hm. NEJ. Det ar slut! Be gone crazy bastard!

Puh. Det kanns lite battre.

Jag vill tillagga att det forra inlagget var ett skamt. Jag och Fergal har hittat tva helt normala tjejer att bo med, och flyttar in forsta Juli i ett stort fint hus.

Hittat huskompis.

Jag och Fergman har nu hittat varan nya huskompis.
Det var genom denna annons som vi hittade honom:
http://cardiff.gumtree.com/cardiff/13/22876213.html

Ar han inte fin?

Jag gillar sarskilt rubriken "Me need room" och att han betonar att han vill ha bra och arliga huskompisar. Det ar ocksa praktiskt att veta att han har hog hygienstandard.

Han ser glad ut med sin McDonald's-maltid. Han lagar ju bara mat ibland, sa da kan det vara bra att ata ute ibland.
Han ar fin och solbrand dar han ligger pa sin luftmadrass. Frasch. Visserligen ar kortet fran 2004, men vem forandras egentligen?

Nytt hus.

Jag och Fergal har bott ihop nu sen November och jag kan inte tanka mig en battre huskompis. Han spelar bra musik, han later mig ladda ned filmer pa hans dator, han ger mig rad om karlekslivet, han lagar god pasta. Jag ar fortfarande mycket nojd. (Observera den fina bilden pa oss tva dar Fergman har morrhar.)

Sista juni gar varat kontrakt pa huset ut, och hyresvarden har bestamt att han vill renovera lagenheten. Detta betyder att vi kan flytta ut i tva manader och komma tillbaka till en hogra hyra, eller hitta ett nytt stalle. Som ni kanske forstar letar vi allsa efter ett nytt stalle. Problemet ar bara att priserna for tvaor har gatt upp sen forra aret, sa nu behover vi hitta en eller tva personer till att bo med om vi inte vill betala mer. Vi satte ut en annons pa Gumtree (motsvarighet till Blocket, typ, fast aven med kontaktannonser, hus lediga osv).

Vi har inte fatt sa manga svar. Tva australiensare som skickade en bild pa en av dem i ett kok, posande pa en stol, och ett par som vi traffade igar for att se hur vi trivdes med varandra. De var trevliga men lite galna. Galna som i: jobbar heltid i veckorna, jobbar i en bar pa helgen OCH festar ordentligt. Hur orkar man! De verkade lite hypade. Jag orkar knappt laga mat nar jag kommer hem fran jobbet. Idag somnade jag pa soffan. Anyway, jag och Fergal diskuterade och var lite 50/50. Ferg sms:ade dem och de har inte svarat. VAAAA! Vi ar ju bast! Jisses, de vet inte vad de missar. Jag gissar att de tyckte vi var lite trakiga.

Hur som.... the search continues!
Vi SKA hitta den perfekta huskompisen!

Missing.

Ibland nar man har lamnat allt man kanner till och nastan alla man alskar pa jorden och flyttat utomlands for AVENTYRET och att vara COOL och gora nagat NYTT sa borjar men helt plotsligt sakna folk nagat helt forskrackligt. Det gor ont och varker och ar som en sjukdom, och man undrar om man ska aka hem eller icke. Aker man hem sa slutar varken men da kanske man angrar sig for man ar inte klar i utomlandet och da blir det en ny vark.

De/det jag saknar mest ar:
1. Martina
2. Alla andra vannerna, Palmer, Elin, Johanna
3. Mamma
4. Att kunna saga vad man tanker utan att oversatta, samt uttryck som inte gar att oversatta som tex: gulders, pillimarisk, tokigfrans, skon, pojkvasker, karring,
5. Min cykel
6. Att folk ar raka mot en, cut the crap som det heter. Detta ar nagat jag uppskattar, men som britter inte forstar det fina i.

To be continued.

Take the good with the bad.

En sak som jag hatar med den har on ar hur kallt det ar. Och det ar kanske lite sjukt sagt av en svensk, men det ar helt sant. Jag har aldrig fryst sa mycket under en vinter i hela mitt liv som jag har fryst den har vintern. Anledningen ar att husen inte ar byggda for att klara av kyla. De ar som skokartonger. INGEN isolering. Och visst, det blir inte lika kallt har, pa vintern blir det som mest nagan minusgrad. Men det betyder att det ar ungefar nollgradit i huset. Om man inte drar pa varmen pa hogsta grad i flera timmar, vilket kostar skjortan. I samband med mitt icke isolerade hus har jag ocksa for tillfallet en otroligt sugig ekonomi. Nagat jag kan leva med, det betyder att jag far kopa mindre onodiga saker och forsoka tanka mer pa mina utgifter. Men att sitta i ett kallt hus varje kvall ar inget jag njuter av.

Jag har daremot nyligen upptackt nagat underbart med det har landet. All sjukvard ar gratis! Jag tyckte Sverige ar bra dar alla har rad att ga till doktorn for att man betalar sa pass lite, och for att det finns en maxpenning man betalar for mediciner, men Wales ar steget fore. Det kostar alltsa inte en slant att ga till vardcentralen och traffa doktorn. Inte en slant for att ta prover. Inte en slant for att kopa mediciner pa recept. Och skulle man behova aka till sjukhuset for behandling betalar man inte ett ore. Fantastiskt harligt.

Det ar ju tur ocksa med tanke pa att jag helt sakert kommer bli sjuk i det har iskalla huset.

br

Det har med svenskheten.

Det finns ett ordsprak for folk som emigrerat utomlands som lyder "Ju langre du bott utomlands, desto svenskare blir du", som jag fatt lara mig stammer ganska bra. Min syster som bott i Storbrittanienland i over 5 ar hade till exempel en jattelang bestallning med julmat nar hon akte hem over julen. Jag tyckte bara kottbullar, Jansson och julmust var vart att namna som masten.

En annan lustig sak ar IKEA. Jag alskar IKEA och har alltid gjort. Men i utlandets IKEor finns nagat som inte finns pa de svenska. Namligen den dar avdelningen i slutet med svensk mat. For er som inte vet sa ligger den alltsa efter kassorna, bredvid dar man koper korv och mjukglass. Jag tycker det verkar helt bisarrt att ickesvenskar skulle vilja kopa sill och Kalles kaviar, men det maste de val gora, annars skulle de val inte fortsatta salja dem. Jag har hort av folk har att Lantchipsen och Kopparbergscidern ar sarskilt populara. Jag var pa IKEA i helgen och efter mina mobelkop inhandlade jag falukorv, lingonsylt och Ahlgrens bilar. Skitpraktiskt nar man far sug efter korv stroganoff!

Men jag tycker fortfarande att det ar skitpinsamt att saga saker pa svenska nar folk ber mig. Kanns lite som att man ar ett cirkusdjur.

Beach 2008.

Okej, det här har ingenting med Cardiff att göra, men jag vill bara få sagt hur mycket jag hatar när folk pratar om såna saker som "Beach 2008". Smärtsamt mycket hatar jag det. Så sluta med det. Bra. Tack! När vi ändå håller på kan alla sluta säga saker om att de borde gå ned i vikt över huvud taget. Det är faktiskt också rätt irriterande. Även om man behöver det eller inte. Och i ungefär 76% av fallen så behöver personen inte det. Jag känner kanske en person som är överviktig på riktigt, och den personen pratar mindre om vikt än alla de andra.

Jättebra. Ska bli skönt att slippa dessa samtal.
De har känts ganska onödiga.
Kan vi diskutera USA:s presidentkandidater kanske? Intressant och aktuellt liksom.
Get with the new times!

Kolla på Barack Obama här. Han behöver inte gå ned i vikt.

Hemmavid.

Det här med att komma hem till Örebro efter att man flyttat bort är ju ett helt äventyr i sig. Man ska umgås med familjen, ringa upp sina vänner och mötas, hänga och uppdatera. Det verkar bli mest av uppdateringen, och mindre av hänget. Frågan är hur länge man kan hålla på så? Träffas en gång om året i typ en dag, uppdatera om vad som hänt, och sen skiljas. Vad är det för vänskap? Som Nelly skulle säga "Vad är det för ett liv för en människa?". Eller, jag skulle säga det, sen skulle Nelly skratta.

Sen är det det här med Sverige. Svenskar är sjukt oartiga. Jag tyckte aldrig det var något problem, och har alltid tyckt att britter är onormalt och äckligt överdrivet artiga. Det tycker jag visserligen fortfarande, men man vänjer sig efter ett tag. Man vänjer sig, och kommer hem och märker skillnaden. Skillnaden är där, och den är inte vacker. Svenskar är oartiga svin som bara bryr sig om sig själva, och beter sig som robotbufflar. Det ska bli skönt att komma tillbaka till Wales där man får säga "sorry" vad femte sekund när man går genom stan.